Projektledare Ann-Marie Vråmo

(Barnets Ombud)
Den första bild som kom över mig när jag hörde talas om Framtidsskeppet var kojan, som man byggde som liten. Den existerade bara som idé, som en vision om en plats där allting kunde hända – både verkligt och overkligt.
Det var ett utforskade av vad jag kunde bidra med själv.
Men kunde vare en eller flera som byggde tillsammans.
Det var en fristad från vuxenvärldens måsten.
Det pågick under lång tid.
Framtidsskeppet öppnar alla dessa möjligheter med den väsentliga skillnaden att både barn, ungdomar och vuxna är med.
I mitt dagliga arbete med att få in barnkonventionens tankar i skolan visar hur långt avståndet ibland är mellan visionen och verkligheten.
I en del klasser får jag kanske bara 20 minuter att tala om barnkonventionen – det blir ingen tid över till frågor. Ibland får jag höra lärare som säger: ”Nu går vi över till något viktigt!”
Då kokar det i mig!

I Framtidsskeppet är också den internationella aspekten viktig – att man får in andra kulturers erfarenheter.

Framtiden är en självklarhet – någonstans inom mig så finns det ett perspektiv som är evigt.

Tillbaks | Back