(Lärare, Björngårdsskolan)
Framtidsskeppet stämmer bra med det vi gör i skolan idag. Det ger bra struktur till idéer som kan vara svåra att annars ge begriplig gestalt. Globträdet hjälper till i processen. När vi blev "inblandade" vintern 97-98 hade vi samtidigt kommit en bit in i ett EU-projekt kallat "Reason and Emotion" tillsammans med skolor i Belgien, Holland och Grekland. Sedan växte det vidare till en skola i England och en skola i Frankrike. Det byggde på idén att all inlärning kräver engagemang från både lärare och elev. Hela undervisningsmodellen beskrivs bäst med "Reason and Emotion".  Så är idéerna som präglar Framtidsskeppet också. Därför passade det så bra. I samband med EU-projektet jobbade vi fram en observationsmodell, som vi använde hos varandra, när vi besökte varandras skolor och såg varandras undervisning. Den är användbar när man bygger framtidsskepp också... Jag har "schemat i plånboken" fortfarande. Ibland är det bra att ta fram:

CLASS ROOM OBSERVATIONS:
What are the signs that tell us that a pupil/child is involved in her/his work or play? 
If he/she is not, how does the teacher assist the pupil? 
Is the task too difficult or not enough challenging?

Are boys and girls being differently treated by their teachers? 
Do they go about their tasks in a different manner? If so, how does the teacher respond? 
To what extent can a pupil/child choose what, when and how he/she wants to study?

Do you notice how the school’s moral standards are implemented and 
integrated in the pupil's studies?
Find examples of how reason & emotion are equally emphasized!

Ett sådant exempel är Björnspåret, som äger rum några veckor in på höstterminen i början av september i vår skola. Efterlängtat av barnen. Lagen är sammansatta så att små och stora elever måste hjälpas åt att lösa problem, ibland är det bra att vara liten, ibland är det nödvändigt att vara stor. De som är bäst på att jobba tillsammans vinner! Barn förstår sig på rättvisa. Alla är inblandade och engagerade, barn, föräldrar och alla sorters pedagoger. Detta handlar i hög grad om vår skolas själ. 
Därför stämde det så bra med Globenfesten på FN-dagen -98. 
Björngårdsskolan har alltid haft fest kring FN-dagen. Barnen hade den gången flätat en jättefläta, ett jättestort "vänskapsband". Det var fantastiskt att uppleva, när de gjorde det i vår gymnastiksal. Alla barn var med och flätade. Några lärare organiserade listigt, så att alla eleverna blev inblandade i "vänskapsbandet". Det hade vi med oss till Globen tillsammans med besökande barn från skolorna i Holland och Grekland. Och i Globen byggde vi tillsammans ett "växthus" för vänskap. Och alla jobbade seriöst med miljöfrågorna. Allt blev så tydligt.
Det viktigaste var att barnen såg och upplevde att vuxna engagerade sig och brydde sig - i skolan och i våra "projektskolor" ute i Europa. Och när de kom till Globen såg de FN-chefen sända sin hälsning. Tio astronauter/kosmonauter delade ut guldnycklar. Många vuxna människor satsade tid, engagemang och pengar på deras framtidsvisioner. 
Jag brukar säga att inga barn hittar på sig själva. Barn, som upplever att vuxna gör sånt här, engagerar sig, blir själva engagerade och bryr sig. De tror på sin FRAMTID. De vågar ha visioner.
De blir starka framtidsbarn!

Tillbaks | Back