Drömmen om frihet

Det är alltid svårt att urskilja en början, men när det gäller Globträdet så var ett avgörande steg när Sam och jag sålde våra tillhörigheter, packade ryggsäckarna och bestämde oss för att vandra jorden runt mellan 2 och 10 år. Jag minns hur vi packade inför den långa vandringen. Sam tog med sig kartor över alla länder på jorden.

Jag packade böcker jag aldrig haft tid att läsa: Bibeln, Tao, Buddhas skrifter, Koranen, Sufi, Zarathustra och Maos lilla röda.
Sam hade läst på ordentligt innan vi packade; vad som var viktigt att tänka på, hur mycket man kunde bära och hur många kilometer man kunde gå per dag. Vi liftade till Bretagne i Frankrike eftersom vi båda hade längtat dit. Där skulle vandringen börja.

Sam hade ritat in tjugo kilometer på kartan som en normal dagsetapp. Efter cirka två kilometer föll vi ihop, dödströtta, vid vägkanten. Ingen av oss orkade ta ett steg till. Tystnaden var fylld med besvikelser och anklagelser.

Då kom en gammal man gående utmed vägen. Han stannade där vi satt och frågade varför vi såg så dystra ut. Ingen av oss svarade.

Han ställde frågan en gång till, nu tydligare och långsammare, eftersom han såg att vi var utlänningar i hans land. Jag blev irriterad på gubben och svarade snabbt:

"Jo, det är så, att vi ska vandra jorden runt och nu har vi gått två kilometer och orkar inte ta ett steg till. Det är därför vi ser så dystra ut".

Jag såg bort, åt ett annat håll, och hoppades gubben skulle gå sin väg, men han dröjde sig kvar. Efter en stund sa han:
"Ja, men nu är det ju så, att man måste ha minst ett motstånd varje dag för att växa rätt som människa!"
Han vandrade långsamt vidare, så stannade han upp, vände sig om och sa: "MINST ETT! Kom ihåg det".
Vi tog bussen till närmaste vandrarhem och bestämde oss för att börja träna rygg, axlar, armar och ben.
Böcker och kartor skickade vi hem, utom kartan över landet som vi befann oss i.

Att vänja sig vid ett liv utan bil och bekvämligheter krävde en viss tid av omställning...
Ofta, ofta under den fortsatta vandringen, upprepade vi den gamla mannens ord: Minst ett motstånd varje dag - MINST ETT!